The text below is the broker’s original copy and has not been translated by Alembi.

Du blir sittande kvar en stund efter att tallrikarna dukats undan. Det var egentligen bara en vanlig middag. Du slängde ihop något snabbt efter jobbet för barnen var ju hungriga. Nu står ytterdörren på vid gavel, kaffet har hunnit bli lite för kallt och från uterummet ser du solen sakta sjunka över de intilliggande åkrarna. Det är bara du vid bordet för alla andra är ute på tomten, det kommer vara en sådär kväll när ingen riktigt vill gå in. Du hör familjens röster men du ser dem inte längre. "Kanske skulle jag börja med den där odlingen jag ville göra" tänker du för dig själv. Det finns gott om plats för den på tomten. Tomater kanske? Några pallkragar, lite enkelt. Du har fortfarande inte bestämt dig, du kommer inte göra det idag heller och det är helt ok. Du kan ta det nästa helg.. eller nästa år Du ler lite för dig själv när du tänker på det. När ni flyttade hit trodde du att hus betydde projekt. Att varje ledig helg skulle börja med en tur till bygghandeln. Men någon annan har redan hunnit bo här länge. Tagit hand om huset, förbättrat det och låtit det utvecklas under mer än tre decennier. Tak, fönster, badrum, bergvärme. Sådant man är ganska glad över att läsa om på visningen och ännu gladare över när huset väl är ens eget. En cykel passerar ute vid vägen och det väcker dig ur dina tankar. Du tittar ut och slås av kontrasterna av platsen ni bor på. Det är fortfarande nästan svårt att greppa. Åt ena hållet breder åkrarna ut sig. Åt det andra ligger Vara. Cykelvägen börjar precis utanför och på några minuter är du inne i centrum. Det var en av anledningarna till att ni fastnade för huset från början. Ni ville bo på landet. Ni ville bara inte bo för långt bort från stan. Hör fanns det bästa av båda världar. Solen är nästan nere nu. Du sörplar lite på ditt nu helt kalla kaffe. Men du njuter ändå. Du har hittat hem. Upplev det själv, välkommen på visning!