Nyköping · Villa · Byggår 1916
Såld 6 sep. 2024
Slutpris 1 455 000 kr
Det här huset är inte längre till salu. Men här är liknande hus.
Välkommen till Stora Lundäng Hörningsberg 1 – ett charmigt sommartorp från 1916, där historisk atmosfär möter naturnära lugn. Det pittoreska torpet omfamnas av en grönskande trädgård med fruktträd, blomstrande blommor och bärbuskar under sommarhalvåret. På den rymliga tomten om 1606 kvm hittar du även en pergola täckt av vindruvsrankor som skapar en sval och skuggig plats under varma dagar. Torpet om ca 63 kvm har flera vackra bevarade originaldetaljer som genomgående trägolv, spröjsade fönster och pärlspontspanel. Här finns även en vacker rörspis i vardagsrummet som sprider värme, samt två vedspisar – en på övre plan och en i köket – som bidrar till torpets genuina karaktär. Det rymliga köket erbjuder gott om plats och ett stort skafferi, medan övervåningen rymmer ett sovrum och ett allrum som kan anpassas efter behov. Fastigheten har genomgått viktiga renoveringar, inklusive vattenanslutning till köket, förberedelse för WC-avlopp i marken, installation av minireningsverk och ny huvudkabel mellan elskåp och byggnad. Detta ger nästa ägare möjlighet att inreda ett badrum eller liknande. På tomten finns även flera förrådsbyggnader och ett utedass – perfekt för dig som drömmer om ett enkelt och fridfullt torparliv. En kort cykeltur bort hittar du Nävsjöns vandringsleder och möjligheter till fiske, och inom några kilometer når du Nävekvarns badplatser och matbutik. Detta gör Stora Lundäng Hörningsberg idealisk för avkopplande somrar. Med endast 20 minuter till Nyköping och ca en timmes bilresa till Stockholm blir det här ett lättillgängligt och bekvämt sommarboende. Välkommen att anmäla dig till visning! Säljaren berättar: Stora Lundäng Hörningsberg 1 har varit mer än bara ett sommartorp för mig – det har varit min plats för frid och skapande. När jag först tog över torpet, stod jag inför en mängd utmaningar. Renoveringarna som behövde göras var tunga och för att vara helt ärlig, ganska tråkiga. Men eftersom det är så viktigt att få grundförutsättningarna på plats var det bara att ta sig an uppgiften. Och för varje nytt steg – som att dra den nya huvudelkabeln eller installera minireningsverket – kände jag hur jag gjorde platsen tryggare och mer funktionell, samtidigt som jag höll den historiska charmen intakt. En av de största glädjeämnena under renoveringarna har varit att återbruka material och ge nytt liv åt sådant som andra inte längre ville ha. Köket, till exempel, är en samling av stommar från tre olika ställen som alla hade övergivit dem. Jag slipade, målade och satte samman delarna, tills de passade in perfekt i torpets atmosfär. Diskbänken fann jag av en slump – den visade sig passa som om den alltid varit menad för mitt lilla kök. Att återanvända mitt eget renoveringsmaterial var självklart, till exempel golvlister och brädor från ett skåp blev till vedförvaring, ett kreativt projekt som gjort köket unikt och personligt. Det har varit ett slit, ingen tvekan om det. Men samtidigt har jag njutit av varje bit av den magiska omgivningen. Trädgården har varit min tillflyktsort, och att varje år se äppelträden digna av frukt har varit en lycka i sig. Jag minns de första skördarna av flädern som blev till saft, rabarber som blev till pajer och plommonen som jag plockade och åt direkt från träden – söta och saftiga. Morgnarna under sommarsemestern, när jag kunde strö solvarma vinbär från trädgården över gröten, gav en särskild känsla av lyx. Att tända upp rörspisen under kyliga kvällar har varit ett annat av torpets små nöjen. Värmen som spred sig genom rummen, det milda knastret av elden och den ombonade känslan som fyllde huset gjorde varje höstdag till en fröjd. Och nu, när allt är klart – ny el, trygg vattenförsörjning och ett modernt avloppssystem – känns det som att huset är redo att fortsätta leva vidare, redo för nästa kapitel. Men trots allt detta är det svårt att skiljas. Varje liten bit av torpet, från de grova plankorna till de målade skåpsluckorna, bär på minnen av både slit och glädje. Det känns som att lämna ifrån sig en bit av sitt hjärta, men jag hoppas att nästa ägare kommer att älska och uppskatta både huset och den fridfulla trädgården lika mycket som jag gjort.
Nyköping · Villa · Byggår 1916
Såld 6 sep. 2024
Slutpris 1 455 000 kr
Det här huset är inte längre till salu. Men här är liknande hus.
Välkommen till Stora Lundäng Hörningsberg 1 – ett charmigt sommartorp från 1916, där historisk atmosfär möter naturnära lugn. Det pittoreska torpet omfamnas av en grönskande trädgård med fruktträd, blomstrande blommor och bärbuskar under sommarhalvåret. På den rymliga tomten om 1606 kvm hittar du även en pergola täckt av vindruvsrankor som skapar en sval och skuggig plats under varma dagar. Torpet om ca 63 kvm har flera vackra bevarade originaldetaljer som genomgående trägolv, spröjsade fönster och pärlspontspanel. Här finns även en vacker rörspis i vardagsrummet som sprider värme, samt två vedspisar – en på övre plan och en i köket – som bidrar till torpets genuina karaktär. Det rymliga köket erbjuder gott om plats och ett stort skafferi, medan övervåningen rymmer ett sovrum och ett allrum som kan anpassas efter behov. Fastigheten har genomgått viktiga renoveringar, inklusive vattenanslutning till köket, förberedelse för WC-avlopp i marken, installation av minireningsverk och ny huvudkabel mellan elskåp och byggnad. Detta ger nästa ägare möjlighet att inreda ett badrum eller liknande. På tomten finns även flera förrådsbyggnader och ett utedass – perfekt för dig som drömmer om ett enkelt och fridfullt torparliv. En kort cykeltur bort hittar du Nävsjöns vandringsleder och möjligheter till fiske, och inom några kilometer når du Nävekvarns badplatser och matbutik. Detta gör Stora Lundäng Hörningsberg idealisk för avkopplande somrar. Med endast 20 minuter till Nyköping och ca en timmes bilresa till Stockholm blir det här ett lättillgängligt och bekvämt sommarboende. Välkommen att anmäla dig till visning! Säljaren berättar: Stora Lundäng Hörningsberg 1 har varit mer än bara ett sommartorp för mig – det har varit min plats för frid och skapande. När jag först tog över torpet, stod jag inför en mängd utmaningar. Renoveringarna som behövde göras var tunga och för att vara helt ärlig, ganska tråkiga. Men eftersom det är så viktigt att få grundförutsättningarna på plats var det bara att ta sig an uppgiften. Och för varje nytt steg – som att dra den nya huvudelkabeln eller installera minireningsverket – kände jag hur jag gjorde platsen tryggare och mer funktionell, samtidigt som jag höll den historiska charmen intakt. En av de största glädjeämnena under renoveringarna har varit att återbruka material och ge nytt liv åt sådant som andra inte längre ville ha. Köket, till exempel, är en samling av stommar från tre olika ställen som alla hade övergivit dem. Jag slipade, målade och satte samman delarna, tills de passade in perfekt i torpets atmosfär. Diskbänken fann jag av en slump – den visade sig passa som om den alltid varit menad för mitt lilla kök. Att återanvända mitt eget renoveringsmaterial var självklart, till exempel golvlister och brädor från ett skåp blev till vedförvaring, ett kreativt projekt som gjort köket unikt och personligt. Det har varit ett slit, ingen tvekan om det. Men samtidigt har jag njutit av varje bit av den magiska omgivningen. Trädgården har varit min tillflyktsort, och att varje år se äppelträden digna av frukt har varit en lycka i sig. Jag minns de första skördarna av flädern som blev till saft, rabarber som blev till pajer och plommonen som jag plockade och åt direkt från träden – söta och saftiga. Morgnarna under sommarsemestern, när jag kunde strö solvarma vinbär från trädgården över gröten, gav en särskild känsla av lyx. Att tända upp rörspisen under kyliga kvällar har varit ett annat av torpets små nöjen. Värmen som spred sig genom rummen, det milda knastret av elden och den ombonade känslan som fyllde huset gjorde varje höstdag till en fröjd. Och nu, när allt är klart – ny el, trygg vattenförsörjning och ett modernt avloppssystem – känns det som att huset är redo att fortsätta leva vidare, redo för nästa kapitel. Men trots allt detta är det svårt att skiljas. Varje liten bit av torpet, från de grova plankorna till de målade skåpsluckorna, bär på minnen av både slit och glädje. Det känns som att lämna ifrån sig en bit av sitt hjärta, men jag hoppas att nästa ägare kommer att älska och uppskatta både huset och den fridfulla trädgården lika mycket som jag gjort.