Fastighet & ekonomi

Ljuvligt torp med gästhus i rofylld natur – vid porlande å och öppna landskap! Välkommen till en riktig idyll– ett litet torp med tillhörande gästhus, vackert beläget i ett stillsamt och naturnära läge. Här bor du med naturen som närmaste granne, omgiven av kohagar, öppna marker och fina vandringsstråk som inbjuder till lugna promenader året runt. Den fridfulla tomten gränsar till en porlande å (Röttleån) som bidrar till en harmonisk atmosfär – en plats att landa på, långt bort från vardagens brus. Torpet erbjuder ett rum och kök på entréplan där sällskapsrummet har en eldstad med insats och köket har en järnspis. Här möts du av genuin charm och en varm känsla. En trappa upp finns ett inrett vindsplan med ytterligare ett rum samt en möblerbar övre hall – perfekt som extra sovplats, arbetsrum eller mysig läshörna. Gästhuset ger goda möjligheter för besökande familj och vänner eller kanske som kreativ ateljé. Här finns ett rum samt en klädkammare som idag är inredd som ett pentry. På tomten finns en vattenbrunn med en klassisk handpump. Vattnets kvalitet behöver dock ses över för att uppnå full funktion. Avlopp saknas, men utedass finns! Detta är ett perfekt tillfälle för dig som söker ett lantligt retreat, ett fritidsboende med utvecklingspotential eller en plats att skapa ditt eget drömboende i natursköna omgivningar. Varmt välkommen att upptäcka denna pärla på plats - gör en visningsanmälan genom att fylla i formuläret på hemsidan eller kontakta fastighetsmäklaren. Observera att infart sker via Ingeryd Bunnsfors från Alboga/Båget-hållet och inte via Ingeryd (Bullerbäcken). HISTORIA OM BACKSTUGAN ÅTORPET Under slutet av 1800-talet bodde här Johannes Fredrik Andersson och Maria Pettersdotter tillsammans med sina barn. De hade en central roll i bygden genom sitt arbete vid den närliggande kvarnen i Ingeryd, en så kallad dygnkvarn där traktens invånare malde sitt spannmål. “Maria i Åtorpet” blev en välkänd gestalt i området. Hon ansvarade för kvarnens nyckel och höll noggrann ordning på bokningarna – ett förtroende som vittnar om hennes betydelse i det lokala samhället. När kvarnen senare elektrifierades fortsatte hon sitt arbete, då med uppgiften att reglera energiförbrukningen. Varje kväll stängde hon av vattenflödet och därmed strömmen vid niotiden, för att åter släppa på kraften igen vid gryningen – ett dagligt samspel mellan människa, teknik och natur. Kvarnverksamheten pågick ända fram till 1956, då det maldes för sista gången och en epok på flera hundra år gick i graven. Spåren av denna historia lever kvar i platsens själ – i landskapet, i vattnets rörelse och i torpets väggar. Att bo här innebär inte bara att få njuta av en naturskön idyll, utan också att bli en del av ett stycke levande kulturarv – där historiens vingslag fortfarande känns närvarande i varje andetag.