Der folgende Text ist der schwedische Originaltext des Maklers und wurde nicht von Alembi übersetzt.

”Det var en gång ett hem på Hagalundsgatan 41, där en familj levde lyckliga dagar tillsammans,” börjar du, och din lilla lyssnare kryper närmare under täcket. ”Varje morgon började i det stora köket, där mamman och pappan alltid hittade allt de behövde i det stora skafferiet. Där fanns både bröd, sylt och flingor – till och med en hemlig burk med kakor som barnen ibland fick smaka. Vid det stora matbordet fanns det plats för alla, och solen kikade ofta in och hälsade god morgon.” Din lilla lyssnare ler och du fortsätter. ”Efter frukost brukade de leka i vardagsrummet – som var så stort att det fanns plats för både kuddkrig och mysiga soffstunder. Och vet du? Precis utanför vardagsrummet låg ett magiskt inglasat uterum, där man kunde sitta och känna sig som om man var utomhus, fast man var inomhus. Där kunde man höra fåglarna sjunga och känna solen värma, även när det var lite kyligt ute.” Du gör en paus och låtsas viska. ”Och just utanför uterummet, på västra sidan, fanns en altan där familjen ofta grillade och hade picknick i kvällssolen. På den andra sidan, i öster, fanns en annan altan med ett stort spabad. Det var som en egen liten sagosjö, där barnen kunde bubbla och leka medan de vuxna satt och njöt av lugnet. Tujaträden runt omkring höll alla nyfikna blickar borta, så det kändes som en hemlig plats bara för dem.” Din lyssnare frågar ivrigt: ”Och vad gjorde de sedan?” Du ler och fortsätter. ”På övervåningen hade barnen sina egna rum – fyra stycken, så alla fick plats. Där kunde de bygga koja och låtsas att de var på äventyr. Och på kvällen, när de hade borstat tänderna och tvättat sig i badrummet med bubbelbad och dusch, var de alltid redo för sagostunder och godnattkramar.” Du tittar på ditt barn och lägger till med en lugn röst. ”Och vet du vad som var speciellt med det här huset? Det låg på en så lugn och trygg gata att barnen kunde cykla och leka ute utan att någon behövde oroa sig. Skolan låg precis runt hörnet så barnen kunde gå dit själva, och det var nära till affären, så mamman och pappan kunde köpa glass när det var sommar och varmt.” Din lilla lyssnare suckar nöjt och sluter ögonen. Du avslutar sagan med en mjuk ton. ”Och när familjen i huset hade haft en dag fylld med lek, skratt och mysiga stunder, somnade de i sina sängar och drömde om allt roligt de skulle göra nästa dag i sitt hem. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.” Med ett leende reser du dig upp och ser hur ditt barn långsamt somnar. Berättelsen om Hagalundsgatan 41 har inte bara blivit en saga – det känns som en verklighet som väntar, redo att bli er egen.